Tja alla!
Ja, man har ju blivit en jävligt upptagen person och numera har jag aldrig tid att blogga. Min mamma har varit på besök och sen har vi varit på surströmming och bvc och gjort ärenden och träffat folk och 1000 andra saker!
Förlossningen.. jag har ju lovat att berätta. Det blir en väldigt kort version, dom som känner mig väl vet väl redan det mesta.
Natten till torsdag kl 01.15 gick vattnet, vi åkte in till förlossningen för kontroll vid 10 på torsdags morgon och jag hade inga värkar. Vid 14 fick jag värkstimulerande dropp för att det var bajs i fostervattnet. Kl 21.30 vid barnmorskebytet hade jag öppnat mig 2 cm. Fick sova över natten. Vid 10 sattes droppet igång igen och vid 13 hade jag ganska mycket värkar, provade lustgas. Kollade och då hade jag öppnat mig 2 cm(!!). ÅÅH. Nu börjar det pratas om kejsarsnitt och jag får välja mellan det och epidural med skitmycket dropp som ska få mig o slappna av och öka värkarna. Vi väljer epidural fastän jag är asrädd för sprutor. Jag öppnar mig till 3,5 sen 5 och allting känns skitbra!! Äntligen liksom!
Sen tar det stopp!
Kl 21.30 kollar vi igen och då har det stannat vid 5. Jag ber om en timme till o försöker "dansa" ner ungen. Efter en timme fortfarande 5 cm. Doktorn kollar och säger att detta är omöjligt och jag kan föda barn i 3 dagar till men huvudet är för högt upp för att det ska kunna hända något.
swish ner till operation och spruta, spruta, spruta in i ryggen o sen shoffff ut kommer en bebis 2 dygn efter att vattnet gick som är en kopia av sin mamma (men det visste vi inte då). Åker upp till förlossningen igen och ammar på vägen upp. Får fika o sen flyttar vi till BB.
Nu börjar helvetet.
Yr i skallen, kallsvettig, ett snitt som svider, luktar apa, ont i skallen som fan och världens träningsvärk i rygg, axlar och nacke. Ryggmärgsvätskan har runnit ut efter alla stick i ryggen och hjärnan har ingen vätska att bada runt i. Ligger sängliggande i 3 dagar, får hjälp att gå på toaletten, har en skrikande bebis som bara vill vara hos mig och jag vill mest dö. Efter en natt med sömntabletter, lugnande, sprutor och tillslut 2 timmars sömn körs jag på morgonen på tisdagen ner på operation igen och får blod insprutat i ryggen som ska pumpa upp vätskan igen. Körs tillbaka, sover 3 timmar, äter, duschar.. åker hem!
Alla som tidigare sagt att "du glömmer det direkt efter". NÄ det gör man fan inte.
tisdag 24 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh fy fan, vilken förlossning!! Hoppas ni återhämtat er nu, det där låter sjukt jobbigt för er alla!
SvaraRaderaMassor med kramar till er.
OJ! Det där lät inte alls roligt någonstans! Vad skönt att allt ändå gick bra till slut. Hoppas allt är fortsatt bra med er allihopa. Kramar!
SvaraRadera