Kivi&Frida

Denna bilden beskriver mitt tillstånd perfekt just nu. Vi tar det från början.

Vi fick en bebis i augusti som blev världens nörd av vissa saker: halsband, teknik och mina tuttar. Mellanalternativet visade sig som mest när vi försökte använda våra mobiler i början och Eli kastade sig över dom. Eller på natten när han vaknade o skrek som en tok och varken tutte eller tröst funkade, men när mobilen kom fram blev det knäpptyst direkt. Detta resulterade i att våra mobiler blev lite smått defekta. Jag beställde en ny (för typ en månad sen) och några dagar efter beställde kristoffer sig en ny också. Hans kom direkt och min kom inte. Jag såg att företaget jag beställt ifrån låg på cypern och jag dog lite inombords. Jag mailade och ringde och efter många om o men så lyckades jag avboka skiten. Sen visste jag inte vad jag skulle köpa för mobil, de finns ju liksom inte 5 modeller o välja bland längre. Förra veckan beställde jag dock en ny mobil ifrån pixmania. En samsung. Jag svek nokia som jag haft i 10 år.
Hur som helst. Idag hämtade jag min nya flashiga mobil UTAN jävla knappar. Åh. ja. Nu börjar det jobbiga. Jag sliter upp förpackningen och inser att manualen är skriven på franska och det är inte direkt mitt bästa språk. Kan säga merci för det finns en chokladsort som heter så. Skitsamma tänker jag för jag läser ändå inte manualer. Nu till the big shit. Följande språk finns bl.a. att välja på : holländska, portugisiska, engelska blablabla. Hur ska jag skriva å, ä och ö? Det visar sig att pixmanias jävla skitkontor ligger i frankrike. Kill me.

Nästa problem är mobilen. Det tog mig ca 3 min och 30 sek att ringa upp en person som hade ringt mig. Jag fattar ingenting. Inga knappar. Handikappad. Nokia 3210 I still love you.